Så var det dags igen.

Det har hänt igen.
Jag gick ovetande till mitt utvecklingssamtal som jag skulle ha får några veckor sedan. Lugnt och utan någon oroskänsla i magen går jag in på min studiehandledares kontor. Väl inne så spänner den 60 åriga kvinnan ögonen i mig och till min stora fasa frågar " Tora hur mår du egentligen?", jag försäkrade henne om att jag mådde fullständigt bra och att allt var i sin ordning. Men icke, som en följdfråga slänger hon "men äter du verkligen tillräckligt?" i mitt ansikte. Såklart glömmer man bort alla sura kommentarer man har lagrat i sin databank och istället skrattar jag bara lite och undrar om hon verkligen menar allvar. Exakt samma sak hände för ett halvår sen. Fast då var det min andra studiehandledare (som är förhållandevis korpulent) som var så oroad och bara var tvungen att fråga mig om jag åt för lite. "Men du ääääär ju så smal, är du säker?" Ja för fan är jag säker! Men de har mig under uppsikt.
Jag önskar att jag kunde bli rörd av deras omtanke.